En månfas beskriver hur den belysta delen av Månen förändras, sedd från Jorden. Nymåne, första kvarteret, fullmåne och sista kvarteret är de fyra huvudfaserna. Mellan dem förändras belysningen hela tiden, och kalendern anger de beräknade ögonblicken för huvudfaserna. Från nymåne till fullmåne talar man om tilltagande måne, från fullmåne till nymåne om avtagande måne.
Vid kvarteren är ungefär halva den synliga skivan belyst. Namnet syftar på var i cykeln Månen befinner sig, inte på att en fjärdedel av skivan lyser. Fasen är inte heller måntecknet, som beskriver en position i djurkretsen.
Samma ögonblick kan hamna på olika datum beroende på tidszon. När du jämför en tabell i UTC med en i svensk tid, kontrollera vilken zon som anges innan du drar slutsatsen att datumen motsäger varandra. Svensk tid ligger en timme före UTC under vintern och två timmar före under sommartiden.
Tidpunkten för en fas säger inget om när Månen går upp, om vädret eller om du kommer att se den över din horisont. Längst i norr märks det tydligt: i Kiruna kan fullmånen kring midsommar stanna under horisonten, medan vinterns fullmåne kan stå uppe dygnet runt. En illustration av belysningen kan dessutom vara vänd på ett annat sätt än det du ser på din ort, och en skiss ersätter inte observationsgeometrin.
Månfaskalendern och guiden om att läsa en månkalender förklarar tiderna och deras gränser. NASA:s förklaring visar hur belysningen förändras, och metodsidan redovisar beräkningskonventionen.